Flemish Baroque Era Painter, 1577-1640  Related Paintings of RUBENS, Pieter Pauwel :. | The Flagellation of Christ | Return of the Prodigal Son | Portrait of Helena Fourment | Descent from the Cross | The Hermit and the Sleeping Angelica |
Related Artists:
Branwell Bronte
26 June 1817 - 24 September 1848) was a painter and poet, the only son of the Brontë family, and the brother of the writers Charlotte, Emily, and Anne. Branwell Brontë was the fourth of six children and the only son of Patrick Brontë and his wife, Maria Branwell Brontë. He was born in Thornton, near Bradford, Yorkshire, and moved with his family to Haworth when his father was appointed to the perpetual curacy in 1821. Of the four Brontë siblings who survived into adulthood, Branwell Brontë seems to have been regarded within the family as the most talented, at least during his childhood and youth. While four of his five sisters were sent to Cowan Bridge boarding school (resulting in the death of his two oldest sisters, Maria and Elizabeth, from tuberculosis), Branwell was kept at home to be privately educated by his father, who gave him a classical education suitable for admission to Oxford or Cambridge. Elizabeth Gaskell, biographer of his sister, Charlotte Bronte, says this of Branwell's schooling:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Kerstiaen de Keuninck
1560-1635 Flemish Kerstiaen de Keuninck Gallery Flemish painter. Although from Courtrai, from an early age he lived in Antwerp. He was listed in 1577 as one of the recipients of the Poor-box (armenbus) of the Antwerp Guild of St Luke, where he was received as master in 1580. He married in 1585. De Keuninck took on Carel de Ferrara as an apprentice in 1599. His son Kerstiaen de Keuninck the younger (d 1642-3) became a master in 1613. In 1629 Engel Ergo started an apprenticeship with a Kerstiaen de Keuninck: it is not clear whether this refers to father or son.